Pansarvagnsjul

Julaftons natt står hela livet klart
vemodets pansarvagn rullar in
plattar till varje försvar, varje lögn, varje ursäkt
Här är din familj
och alla du lämnat
Här är ditt hem
och alla hus du tappat nyckeln till
Här är dina barn
och de du inte fick
Här är ditt liv
Det spelar ingen roll vad du önskade dig
det här är vad du fick
det blir aldrig mörkare och ljusare än Julaftons natt

Här/lig är jorden

Narendra säger att jag ska lämna denna värld. Att den är ett fängelse
Men jag vill inte lämna denna värld
här finns päronträd och stjärnor
båtar, havströmmar och granitslätter
här finns mareld och vulkaner
Här finns män och kvinnor som spelar piano med fria händer
varm asfalt och renbäddade sängar
här finns rosenskäror och fladdermöss
olästa böcker och fånkålste
Här lyser Burger King röd i decembermörkret
Vi kommer inte undan denna världen och det ska vi inte heller
Jag ska gå in i den. Djupare. Ända ner till den brinnande kärnan

En såndär människa

Hon är en såndär människa som dricker kaffet i tunna koppar
Hon är en såndär människa som hugger sin egen julgran
på någon annans mark
Hon är en såndär människa som möter Gud en julidag längst ute vid det stora blå
-aldrig annars
Hon är en såndär människa som lyssnar på Så länge skutan kan gå och Hoppipolla
omochomigen
och säger det känns som hjärtat exploderar
Hon är en såndär människa som sms:ar att jag ska Kolla stjärnhimlen!
Det var sju svåra år utan min syster
de andra svek aldrig
Men ingen skickade sms där det stod: Kolla stjärnhimlen!

Andetagen

Det blåser orkan natten Nelson Mandela går tillbaka till Gud
och allt löst och ovidkommande lossar från sina fästen
bara det levande står kvar
det är inte du som faller
det är himlen som faller genom dina rum
och lyser upp hela huset

Bohuslänsk granit

Jag går över boulevarderna av ostyckad gatsten
ränderna vagnshjulen skulle få fäste i, frostdagarna i bergen, är ännu kvar i graniten
inhuggna att få fäste i de mörka decemberdagarna
då hundratals lyktor lös i bergen och hammarslagen ekade och gnistor brann
när stenhuggarna knackade för jullönen
Smedjans tak och väggar har rasat för länge sen
bara ässjan och städet står kvar, som ett altare till minne av alla de gudar
som slog sina hammare i bergen här för hundra år sedan
I dessa trakter av sten och himmel passade inte den kristne guden in
vad som var att lita på var sin egen kraft, hammare, sin egen skuta
och det urtida folkminnet om väder, strömmar och vind så skeppen skulle gå säkra
över haven med sin last av bohuslänsk granit
som gav oss vårt bröd
och att vi som levde av sten och hav överleva stormtiden fram till våren
när hagarna åter mandelblommade på Fykan

PS. Tro dem inte

Men det som är patetik, naivitet och klyschor
Oljebolagets logotyp, en nallebjörn -drivmedelsföretag som vill borra upp mer olja i Arktis och elda upp den så isarna smälter isbjörnarmas jaktmarker
Nallebjörnar på 28 kistor i Lampedusa, barnen som gränsvakterna till Europa påstår sig sörja fast det är de som lagt dem i kistorna
det kallas medmänsklighet och omtanke

Tro (dem inte)

Väktarna mot evigheten kallar det sentimentalitet, patetik, klyschor, naivitet, blåögdhet
så vi skämmas för kärleken
Jag säger er: Bara de blåögda ska se himlen

Härlig är orden

Jag går ner till jordens gräns och lyssnar på bruset från människohavet
Jag är som en isolerad ö som flyter runt i hela Sverige, skriver Charlie
En fiende är en välsignelse, den kan lära dig mer än tusen vänner, säger Nikki
Djup och radikal är bara godheten, säger Hannah
Nu är det sommar i tusen år, nynnar Monica
och världens alla röster flyter genom mitt huvud
till Charlies ö, Nikkis garage, Hannahs skrivbord och Monicas fester

Mindawfullnes

uppkopplad

Mjuksmälta

Isoleringscellen krymper för varje dag
tankevärksamheten viker sig under trycket
till slut faller även väggarna, golvet, taket
endast det oföränderliga kvar
mänsklighetens kärna
mänsklighet

Oktoberdjup

Jag har rivit itu påslakanet med röda rosor vi sov under
och hängt upp framför fönstren
Ljuset tätnar
och era rop känns allt mer avlägsna
jag har slutat drömma om övergrepp
jag plockar päron i trädgårdar till ensamma sommarhus
och stänger av musiken för tystnaden överröstar allt
båtarna ger sig ut på kanten till kvällen
och drar upp svarta skatter ur havet
på horisonten går de stora skeppen
och binder samman min hamn med alla länder

Uppgiven

Jag har gett er solljuset som går upp varje morgon, jag har spänt upp stjärnorna över er om natten
jag har gett er päronträd och trollsländor och vulkaner, mareld, spelande syrsor
jag har gett er regnbågar, svalor, tumlare, aracuariaträd, snöfall, solrosor, fullmåne och hud kring era kroppar, män och kvinnor att värma varandra, barn som leker, jag har gett er ögon att se med och öron att höra med
Jag har gett er kattungar
ändå vill ni ha mer. Vad vill ni ha som jag inte redan gett er?
Det är inte så lätt
Jo det är lätt. Det är precis det det är

Asplunden

Skogen dricker husets berättelser

Om första barnets födelse när de inte trodde han skulle klara sig

om vintermånaderna i blytung dimma och de vansinniga vårarna som slog ut all sorg och alla gräl och ledan fanns inte mer

Om när den svarta hunden blev sjuk
och inte klarade sig

begravningen utanför farstutrappan
som blev den sista gången familjen förenades kring samma sorg

Om andra barnets födelse och körsbärsträdet de planterade åt henne
och fåglarna som åt upp de första bären

planerna på tornet de skulle bygga åt Julie så hon skulle få ett eget rum
nära himlen

och nu när ingen berättar för henne att det inte blir något torn

Julie kommer åka mellan dem varannan vecka

huset kommer att säljas och nya barn och hundar och katter leka i trädgården och klättra i träden i skogen som ruvar på sommaren, hösten, vintern, våren och alla år ner till när havet drog sig tillbaka och fåglarna förde med sig trädens frö och de slog ner sina rötter i marken här

vinden viskar fram trädens hemligheter genom bladen och för dem vidare genom dalen, över jorden
och förenar sig med alla hus berättelser och alla människor som bott i hus
tills det var dags att gå vidare till platser utan väggar och tak

Bröd utan rosor

Trädgårdsbordet är av granit
porslinet är äkta
stolarna av rotting och vinet välsmakande
brödet stenungsbakat och osten lagrad
men det är inget lyckligt hem
det finns inga blommor i vaserna

Pottery och poetry

De säger det hänger på viljan
att bara man vill kan man ta sig ur det
ja, så är det
Så länge man har vilja att leva så kommer man att vidta alla nödvändiga åtgärder för att göra sitt liv så levbart som möjligt
Men när man förlorat själva viljan
vad gör man då?
Så länge man har livsmotiv och därför även vilja är leran bara ett tillstånd man kan ta sig ur
man är i sig själv nog orsak för att finnas, man är i sig själv värd att ta sig samman för
men när man saknar sammanhang och form
när man blivit själva leran
vad gör man då?
Man härdar ut, säger Charlie. Man bara gör jobbet och är kvar ändå
Pottery, says God. En gör Pottery och poetry
Lera behövs med, säger du. Rosorna har sina rötter i leran

Syrien

Döden kom på morgonen, står det i tidningen
och barnen tuggade fradga och läpparna är blå
när vi gör så mot vårt eget folk
vad gör vi inte mot jorden?
de säger att det är för att vi är deprimerade, för att vi är sjuka, som vi ser alla sår
det är för att vi är sjuka vi inte ens förmår öppna tidningen på morgonen
men är det inte så att vi är deprimerade för att vi är friska
för att vi ser klart hur ofattbart fel mänskligheten är?
Jag har sett de tusenåriga skogarna
druckit det klara vattnet
när jag gick ner igen, dit där vi förgiftar vårt vatten, dit där vi asfalterar ängarna och hugger ner skogarna
där vi bygger motorvägar och river våra medmänskliga minnen
där vi gasar våra barn till döds
jag vet inte om jag vill vara kvar längre
Jag vet inte hur jag ska kunna berätta något
för jag vet inte om vi är människor längre
om någon skulle lyssna
när jag säger att mänskligheten har blivit en sjukdom på själva jorden
Jag står inte ut här
jag måste gå in
måste gå upp
gå nånstans dit där vi inte är galna
Jag vill se berg igen

Charlie

Ja, ibland går det åt minst energi att lägga sig platt
och ja, det är det fulaste man kan göra
att ge upp
men ibland måste man spela död för att överleva
den som svälter kan inte vara för fin för att tigga
ibland kostar det några år av extra kilon, tabletter, sömnlösa nätter, dåliga män, dagar framför teven, lån med hög ränta, trist attityd och avstängda konton
Sen kan de säga att du försatte dig i den situationen. Att du kunde gjort annorlunda. Att du kunde tänkt annorlunda och känt annorlunda. Att du kunde tagit fler promenader, kavlat upp ärmarna högre, valt andra sorts män, lagt om lånen. Ätit mer gröt och mindre chips. ETCETERA. De kan säga vadfan de vill. Du vet att att ditt bästa är att överleva. Bara det. Och det är en stor sak
Varje dag vi överlever har vi gjort vårt bästa
Och de som gått ett enda minut i dina skor skulle aldrig dömt dig igen
för att du råkade vara lagd åt det hållet att du kunde älska någon annan mer än dig själv
Helt och hållet
Sönder och Samman
och levde genom efteråt
trots allt Inget, som blev kvar sen

enSamsara

Vi sparkar på varandra för att förflytta smärtan över maktlösheten
från oss själva, till den andre
och dömer andra för att frikänna oss från den stora skulden
som föreställningen om rätt och fel genererar
den som väljer att inte sparka vidare sin smärta på andra kommer att uppleva en smärta så obärbar
att föreställningen om rätt och fel till slut brister
en dag ska även jag vända min dom till mod

Lex enSamtid

Jag har fått Atarax, Zolpidem Stada, Propavan, Cipralex
tänker på dig
tänker på vad de sagt att jag inte ska tänka och känna så mycket
Tar en Cipralex
gillar framstupasidoläget

Skuld

Livet är ett fönsterkuvert
som ligger på mitt bord och jag inte törs öppna
kan ändå aldrig betala tillbaka räntan på glädjelånen jag tog

Kvarleva

Jag har gett bort bären du plockade
Björnbärssylten du kokade
druckit upp vinet vi inte kunde öppna den där kvällen jag var ny här och vi inte hade en korkskruv
Jag har använt påsen från Orienthuset till soppåse
Jag har gett bort dina indiska tofflor
raderat dina sms
Jag har rensat ur allt som gav Liv i mitt liv
det heter att jag gjorde för min skull
och att tänka på mig själv
var det värsta jag gjort mot mig själv
egenkärlek och självhat är två sidor av samma mynt

Dependence day

De säger: Hissa din egen flagga
Skaffa din egen valuta
Freda dina gränser
Jag ska hala ner min flagga
bädda med den i sängen
där du ska ska göra med mig vad du vill
Ske din vilja, inte min

Nedgången

Go tell it on the mountains heter det
inte gå upp på berget och dö där
det var ett enkelt budskap men du gjorde det svårt för någon att höra
när du klättrade upp och la dig däruppe och stannade där
Men vad var budskapet då? Vad var det jag skulle säga?
jag tappade orden däruppe och jag gick sönder
Du skulle säga att vi är fria

Lenas lisa

"En sak jag märkt är att man försonar sig med så många saker när man blir äldre."

"Jag hoppas jag gör det med en dag..."

"Hoppas inte! Det gjorde inte jag. Det hände ändå. Är det två saker jag inte tycker om så är det Hopp och Tröst."

Per Erik säger

Jag får ibland tips och insiktsfulla råd från vänliga medmänniskor i och utanför min närhet.

"Du borde testa kognitiv terapi"
"Du vet väl att man kan bli förälskad i sin depression"
"Du vet väl att dina TANKAR påverkar dina KÄNSLOR"

Tell me nothing more som jag redan vet, tack för allt, tack ändå för er logiska psykos.

Som om jag bara TACKADE och tog emot?
Som om jag inte försökt, som om jag inte FÖRSÖKER, att pussla ihop mig själv varje dag?
Som om jag inte spenderar varje VAKEN SEKUND på att göra nästa vakna sekund uthärdlig.

JAG VÄLJER GLÄDJE VARJE DAG

Jag väljer ögonblick. Jag vet att det är den blinda fläcken i hjärtat som ser och jag använder mig av den, varje dag, varje vaken sekund.
När det varken finns tid, sammanhang eller ordning så finns ändå ögonblicket kvar.
Ett ögonblick är en plats,
en plats man med tiden omsluts av.

Tack för era tips och insikter, men jag vet att livet är enkelt.
Tänk, föreställ er ifall mina kära tipsare visste att jag visste det här, att mina känslor inte beror på någon jävla idioti eller okunskap.
Kanske består deras glädje av just det?

Socker och Salt

Njutningen i den övergivande kvinnans varelse är inte större
än smärtan i den bedragne makens ögon
Peter står förlorad vid diskbänken och svämmar över
i smuts
som är det som är kvar efteråt
Blott två meningar:
kärleken övervinner inte Allt
kärleken övervinner Alla

Val friheten

Lika djup som din sorg är
skall också din lycka vara
du kan inte välja antingen eller
för lyckan är förankrad i sorgen

Roskilde, längtans sommar

Gud springer genom Gloria
springer genom Apollo, genom Odeon, Arena
Gud står på Orange stage och ropar ditt namn
Gud springer från East till West för att hitta dig
Se dig i ögonen och säga:
Där är du ju

Utsikt

Så står du där mellan fastlandet och ön och vet att du inte kommer lämna den här bron
Ty du är bron

the end

Nu kommer natten in som Sarumans trupper
jag är Gondor som hukar i Helms klyfta
sådant är livet nu
livet som vi skulle dela med varandra
människorna
Men jag försvann in i en saga jag inte kan ta mig ur
en saga utan hjältar, bara monster
ingen spänning, bara skräck
ingen början, bara slut
the end börjar nu

Ingen lisa

Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan
Där, i luckan kilar sig trösten in

Om/sorgen

I korsgångarna på länssjukhuset ligger svaret på frågan om vår mänsklighet
vad den gjort med oss
och hur vi kan lindra sorgen

Näl Valborgsmässoafton

Fem svenska flaggor är hissade utanför entrén till Norra Älvsborgs Länssjukhus
det är Sveriges konungs födelsedag idag
Inatt dör en svensk på Norra Älvsborgs länssjukhus
dödad av välfärden
och en annan räddas av densamma
jag vandrar i landet mellan levande och döda, här finns ingen motsats
bara medkänsla

I väntan på blå

Hon går ut, stänger dörren och vandrar ut i skogen
Om en enda blåsippa slagit ut vintern är livet värt att leva
Skogen tiger och marken ligger öken av fjolårsgräs och färglösa löv
Hon går hem igen. Öppnar badrumsskåpet och tar fram flaskan
sätter sig vid köksbordet, skruvar av locket
och penslar naglarna blå

Kärlekens pris

Kontot av dig i minnesbanken har skyhög ränta
om jag såg om min privatautonomi
borde jag avsluta det

Tystnaden

Språkets uppgift är att vidga
med dig krympte orden till ett sandkorn
som blev en pärla

Se/man/tik

De där orden kommer inte hjälpa dig
de där tankarna kommer inte att hjälpa dig
de där besluten kommer inte att hjälpa dig
den där mannen kommer inte att hjälpa dig
Hjälplöshet är också ett av Guds ansikten
Se

Godnatt ord

Det är inte ondska
Hatets intensitet står i paritet till känslan av maktlöshet
det uppstår inte hägringar utan ljus och en fysisk faktisk form
det är bara så att det pågående sker under vår blickvidds horisont
du snurrar min jord
meningarna faller under bindestrecket mellan himmel och vär(l)d
Godnatt ord

Han som älskade berg

Käre John har försvunnit ur min bokhylla
jag vet inte vart han tagit vägen
Vägen är du säger visdomen
Vägen är du repeterar dumskapen
du kommer bara fram till ditt mål om du väljer den väg som du älskar säger Tenzing Norgay
och med en vän du kan lita på, tillägger Edmund Hillary
Käre John, lycklig resa, var du nu är

Början

Vi glömde kompassen i Händernas grotta någonstans i Patagonien
dit vi klättrat utan guide och utan mat på stigar kantade av djurkadaver
jag ömkade de döda hästar, innan du sa, de dog fria
Döden är inte farlig, att vara inlåst är det enda man ska vara rädd för
Då teg jag och gick vidare uppåt
till grottan där händerna var målade i ockra på väggarna
och din hand var större än dem alla
vi delade på en juice och klättrade ner igen
Jag har aldrig varit så hungrig
som jag var den dagen med dig på slätterna och bergen utan slut

Femte april

Brandskärsflak och Dynabrotten glittrar och lockar in fartygen att lossa sin last
av samlad kraft från urtidens djunglar
Bergen doftar brand och förhoppningar
snart slår den vansinniga glädjen ut den förnuftiga sorgen
Det är afton den första vårnatten

Efter nedläggelsen, bara seger kvar

En bensinstation utan bensin! utbrister han när vi kör förbi den tanklösa macken
det är mig du ser, broder Daniel
jag har tidningar och godis men ingen drivkraft
men den enarmade mannen vägrar lägga ner
det blir sista sommaren nu
ingen drivkraft, inga gäster, inget syfte
livet är ingen ideell verksamhet
den måste gå med någonslags vinst
du måste ge något för att få
till hösten är vi nedlagda
en människa och en mack kan inte leva på godis allena
vi kan inte leva allena
vi kan inte leva
vi kan inte
vi kan
vi
v

Kamelt råd

Depression är ingenting annat än en kamel som pressas genom ett nålsöga
och blir den tråd som syr ihop livet med döden. Så kallad kameltråd
Det är det enda råd jag kan ge dig: Pressa kamelen genom ögat och börja sy

Svalebogatan

Radion står på i Sigges rum
på golvet ligger skruvar och muttrar
på väggarna hänger kartor över världen
Det längtar efter havet och mångator rena från gatljus
diskhon längtar efter havet och moccabryggaren efter att värmas på lägereld
sängen längtar efter ängar och prärie och stäppmarker att vila på
det längtar i fönstrena efter det icke-kommunala gröna
förbi asfalterade parkeringsplatser
och ut över obrutna horisonter
Orden som inte sägs längtar att strömma ut från alla parkerade liv

Brobränder

Yttre intryck bygger hängbroar ovanför själens tomrum och det fria fallet
Har man väl en gång hoppat vill man vara kvar där. I sin själs svindlande ödemark
och broarna som bränts är själva vägen hem

Relationsteori

1+1=1

Vårkänslan

Nu kliver glädjen in med stora skor och sin verktygslåda
och lagar allt som är trasigt
gör det skeva och vinda rakt igen
skruvar upp speglar och skåp
där jag kan se mig själv och sätta mina saker
Välkommen in

Amors skalpell

Livet är min ensak nu
som en arm utan kropp
Jag förväxlade fred med amputation
den här freden är så mycket våldsammare mot min varelse än du någonsin var

Intryckt

de elektriska ljusen därute darrar
vibrationerna från människorna som lever under
kylskåpet, lysrören, frysen. Allt som är elektrifierat
det är inget som går över
den som en gång blivit öppnad kommer aldrig mer kunna stänga dörren om intrycken
det är bara att låta dem flyta
genom och hålla vaken
närsomhelst kan de komma
och knacka på den innersta dörren
först då kommer du att få ro igen

Det är slut nu

Som en strandad val ligger hon på land och undrar vart havet tog vägen
den inre kompassen slogs ur funktion
av glasen och medicinerna och dimman
vi ropade i mistlurarna
men hon hörde oss inte
Landet var för henne hav och havet var hennes land
nu finns inget mer hopp än att tiden ska utplåna
spåren av den kropp som förliste och resterna ska sköljas
hem igen

Utanförförd

Du har förlorat din Gud, säger han
Du med, säger jag
Jag har aldrig haft någon vettdu, säger han och ler
och jag ser pojken som inte ägde någonting och hela världen

Rovdjurstider

Staden hörs vakna som en morrande tiger
redo att kasta sig över dagen
och slita den i stycken

Alofred

De sägs att ensam är stark
och själv är bäste dräng
men utan husbonde och husfolk är man ingen dräng utan dagdrivare
som får knacka på i gårdarna och arbeta för husrum
nåderbo i hem där du är en främling
Man behöver oxygen för att andas

man behöver oxytocin för att sova om nätterna

Jag saknar Emil och Ida, Alma och Anton, Jag saknar till och med Lina trots att hon var så jobbig
Men mest av allt saknar jag Astrid
hon som skrev mitt liv

Fenix

Han stod där helt grå, täckt med aska och sa med lugn röst:
Jag går tillbaka in i elden
du kommer att dö, svarade vi
jag kan inte leva utan eld, sa han
som om han inte förstod hur katastrofalt hans flykt mot solen slutat
du kommer inte att överleva om du ger dig in dit igen, sa vi
Jag vill inte överleva. Jag vill leva

Kronologik

alla dör

Samtal Om Sorg

Hur ska jag överleva till nästa år?
Hjälp mig Gud
Hjälp dig själv
Jag kan inte hjälpa mig själv. Jag kan ingenting utan dig
Jag är du
Gud är inte sån här
Jo, jag är också svag. Det är min största styrka