Att gå bort

Den där mannen som var ett jordklot utan poler
bara magnetism
och nord och väst och söder och öster fanns inte
och höger blev vänster och raktfram blev bakåt och över blev under
och nära blev långt bort
och inga kompasser eller kartor fungerade för att gå hem
bara gå bort
jag tog på min vackraste klänning för jag trodde det var till en fest vi skulle gå bort
men när vi kom fram var det svart och släckt och allt var redan över

Ängeln

Så kom det ett brev som slog upp ögonen på mörkret
och det svarta var stjärnklart som sorgen
och hon talade med mig och jag lyssnade
Vi föds och vi dör och livet går vidare 
och så ska det vara

Produkter av sin tid

Tio flickor i orangea peruker och färgglada strumpor sitter runt ett bord och färglägger en färdigritad mall
av sin förebild för anarkistisk individualitet
I husen förverkligar föräldrarna sina drömmar
bestående av varmluftsugnar och induktionshällar
Bara bokstavsbarnen undslipper försakligandet

Tosen 00.50 17:e november

Jag har aldrig sett ett sådant mörker, man såg absolut ingenting. Om det är plankton i vattnet kan man ju se vågsvallet. Molnen brukar ha någonslags ljusare ton från himlen. Men här i fjorden under de höga bergen blev det mörkt.  Vi såg inte ens båtens egna lanternor spegla sig i vattnet. Bergen var bara 200 meter från oss men det gick inte att urskilja några konturer. Inte ens vattnet under bryggan såg man. Det var som att båten låg stopp, som att den inte rörde sig för man hade inget att förhålla sig till. Jag släckte ner alla instrument så jag skulle kunna se mörkret. Många gör inte det, så för dem spelar det ingen roll om det är mörkt eller ljust, dag eller natt, de tittar bara in i några skärmar. Men är man på bryggan får man ju försöka se det som är. Och det var mörker. Jag har aldrig sett något så svart. Och det var fint.

Skitkärlek

Alltså, jag vill inte ha samtal, jag vill inte förstå mer
jag vill ha en rättegång
där du står åtalad för krigsbrott mot en annan människas hjärta
Jag vill ha rätt och fel och svart och vitt
jag vill ha en dom
jag vill ha upprättelse och en jury som säger att jag är fri från skuld och kan gå nu som en fri man
jag vill inte ha självhjälp, jag vill ha rättshjälp
Men det är inte så det funkar...
Nej det är inte så det funkar och det funkar inte och man kan inte förstå sånt man inte förstår och jag förstår det nu
Den som är med i kärleken får tåla vadsomhelst och nu tål jag inte ens mig själv och det var en jävla skitlek och jag menar allvar nu

Hushållets gemensamma oförmögenhet

Så nu lämnar du honom för att han inte kunde älska
Eller var det du som inte kunde?

Roj Friberg

När ska undergången gå över?

Det är undergången som är vår räddning

Veterans day

Jag föll in i dig som ett öronbedövande skrik
efter fyra år tystnade skriken
det kallades kärlek men var en krigssituation
förälskelsen var inte en känsla det var en invasion
jag tappade huvud och hjärta och armar och ben och sköte
allt utom min blick förlorade jag i henne
den stora kärleken är det värsta en människa kan drabbas av

Gilla

Det är inte kärleken som skrämmer oss mest
det är att det ska avslöjas att vi inte kan älska
varandra som vi är
som är den stora fasan
vi håller inne, håller ut, håller masken
lovelove
ibland orkar hon inte hålla masken att allt är så najs och lovelove längre
och berättar Allt
som hon värkligen känner
då svarar de unisont att hon känner fel, tycker fel, lever fel
när hon låser dörren och inte svarar i telefon
kallar de henne fucked up, martyr och deprimerad
först när hon kryper till korset, äter medicin och ler igen
och säger att Allt är så bra, så bra
blir hon medtagen i gemenskapen igen
på deras villkor
aldrig sina
ty bara den med makt över sitt eget liv blir älskad villkorslöst
de andra får villkorlig kärleksdom
gilla läget eller bli utanförd

Säkerhetstänk

Kärnkraft är säkert
Om man bortser från den mänskliga faktorn (tänk Homer Simpson)
en kärnkraftsolycka raderar den mänskliga faktorn
således är kärnkraft säkert
själveliminerande sina egna risker

Jonas Dahlberg

Var inte rädda för att gå in i det svarta hålet. Det är meningen att man ska göra det. Bara gå rakt in. Var inte rädda.

Lågisk

Du vill kasta dig ut i känslorna och bada i dem
även om det är en gödselbrunn där väggarna sluttar inåt och inte går att ta sig upp ur
du kallar mig känslokall, logisk och oförmögen att älska
för att jag inte dyker i och förstår dig
och de ammoniakdoftande känslorna du plaskar i

Glaset är heltomt

Jag stod där på rangliga ben med ett vinglas i handen
och kunde inte svara på era frågor
om vem jag var och vad jag gjorde nu
Inte ens var jag bodde eller vem jag levde med kunde jag svara på
men jag kunde säga er vilka ni är, vad ni vill och vad ni inte vill och vad ni längtar efter
men ni frågade er aldrig det
jag teg och söp mig full

Helvetenskap

Varför tar vi inte hand om varandra?
för att vi har fullt upp med att älska oss själva
jag vet inte när självkärleken började krypa sig på
men det var när jag började älska mig själv allt gick åt helvete
det kanske bara var tidens anda jag andades in men inte ut
vi ska vara hela människor i oss själva som aldrig behöver någon annan
vi är brev som aldrig skickas
och vinflaskor som inte delas
i hus med stora fönster men ingen insyn

Uppkonst

Tala har sin tid och tiga har sin
den talande tiden varar ett ögonblick
och upplevs som kortare än den tigande som varar i en evighet
även om ögonblick och evighet är exakt samma längdmått
den tigande upplevs dock som längre eftersom där hörs tomrummet innan och efter
Din tid är nu
nuet är inte alltid det bästa men det är det som är
Tystnaden skärper din uppmärksamhet
och upp är dit du ska sväva när tyngderna lossnat
och vår inre teknologi förfinats till rymdfärdsbegåvning
vilket handlar om att lämna allt vi vet och allt vi lärt oss
ty lärdom binder
ovetenskap befriar
och kärleken är fri och där ska du också vara
Uppkonst är det skapande som inte räknas som klotter på våra fängelsemurar
kärleken är så lekande lätt att du inte kan förstå den förrän du slutat tänka
tomma tankar är det bränsle som får rymdfärger att explodera oss inombords
töm tanken; och rymd sen

Nåd nu

Med en självkänsla från helvetet och ett hopp stort som ett svart hål
ska du gå vidare
själv och ständigt
för ingen vill veta var du köpt din offerkofta
du ska riva dina klagomurar
och glömma historien
och utrotas om och om igen
ty bara de som ger upp
alla anspråk på rättvisa
och ber om nåd
kommer att beviljas det

Älska sig själv

Mental onani

Tala rent

Jag kommer aldrig förstå dig
Aldrig är ingen tid
det är en negation
det betyder ingenting
Tar man bort negationerna betyder det
Jag kommer ______ förstå dig
det betyder ______
Är det positivt tänkande?
Nej, det är tänkande
___ är tänkande
Positivt är väl ingen negation? Det ska man väl inte ta bort?
Positivt är en negation bak och fram. Alla värderingar är tyckande språk. Inte substans.
Allt är väl språk?
Ja, men man ska vårda sitt språk
Värderingar är existentiellt skvaller
det vet man inget om
det vet man_____ om

Piccolon på Heartbreak hotel

Du bär min otillräcklighet så bra
varje gång du felar
kan jag säga: Du, inte jag
Ensam hade jag aldrig kunnat bära denna tomhet

Systerkärlek på allvar

Storasyster du gjorde mig så liten
Jag gav henne alla mina känslor och hon tog min kärlek från mig
och lämnade ovädren kvar
hon tog min trädgård och vattnade inte plantorna jag sått
hon gick in i mitt hus och öppnade alla dörrar på vid gavel
och västan och nordan blåste in sol och snö
Syster vad hände med mig?
vem är jag efter dig
vem var jag före du föddes?
då när allt ännu var ljust och utan form
Du vet vem du är, viskar syster
Du är jag

Ljusen vid Övertunsvägen

Årsdagen närmar sig för den dagen han aldrig mer kom hem
Sorgen kommer inte att bli mindre
men du kommer att bli större

Skagerack

Aldrig är universum så nära som i augusti
mareld under skrovet och stjärnor ovanför
Vi är inte nära, vi är en del av Universum, säger Robert
och jag inser att vatten inte kan veta vad vatten är
en tår vet inte att det är hela havet
förutom tårbäraren
hon tror tårar kan dränka om man inte håller sig på ytan
jag dyker ner
Karin springer upp på högsta klippan med sitt barn i sina armar
rädda sig den som rädda sig kan från syndafloden
den som är lycklig är utan skuld och jag förlåter inte mig själv för det
jag låter mig sjunka till botten
härnere lyser sjöstjärnorna med

Tor I love you

Du gjorde ett blixtnedslag i mitt liv och försvann
kvar är förbrända nervtrådar, bränt kött och ett darrande hjärta
blixten slår inte ner på samma ställe två gånger sägs det
Jag hoppas det är fel
jag vill genomströmmas av mer energi än jag kan bära
jag vill aldrig mer överleva
jag vill leva

Gåtans låsning

Min älskade tog mig från mitt hem
han lockade mig ut ur mitt förflutna
han strök ut min framtid med ett enda brev
Detta Nu är vad jag har att ge dig
sa han med tomma händer hängande längs sidorna
som kelp
Jag tar det
som inte går att hålla
Nu går vi vidare
genom rymderna
var och för sig
för evigt tillsammans
Det är morgon den första dagen

Provrörsbefruktning

Existentiell konsumism

Vi är klara nu

Clarice Lispector är klar som en vattendroppe som torkat upp och stigit mot himlen
och faller ner som livgivande vatten över vår ordlösa öken
Hon berättar allt det där vi redan vet som vi glömt
för ingen talar med varandra längre
bara pratar
våra liv har reducerats till att bli byråkrater och handläggare av tingen och handlingarna
som om vi är byråer man stoppar in olika dokument och händelser i
som om vi utan dessa dokument och händelser är överflödiga möbler i bygget av världen
vi är ju inte bara världen
vi är ju himlen med
vi är ju inte bara våra handlingar
det finns en rörelse i stillheten med
en rörelse klar som vatten, själva flödet

Mio kommer att hitta dig

Kontinentalsprickorna har vidgat sig
mellan då och nu är havet
framgång är oundvikligt
det är bara när du förnekar den och längtar dig tillbaka, famlande efter det där landet som inte finns
som du blir riddar Kato
Men Prins Mio kommer att hitta dig
du kommer inte komma undan livet
och det sköra kommer alltid att vinna över det starka
och skogsstjärnorna kommer lysa
och löjtnantshjärtan slå sönder vintern igen
du kommer aldrig att kunna gå tillbaka dit
du är en annan plats nu

Efter regn kommer regnbåge

Lindholmen har öppna fönster och andas in syren och rönnblomsdoft
I Olskroken går en kvinna i svart tröja med texten "Mitt hjärta blöder"
Hela paradgatan är regnbågsflaggad
I Vasaparken tältar barfotabarn som säger att allt är allas
Du är fri och letar efter ett fängelse men alla portar är låsta
vid regnbågens slut finns en skatt
du

Utsikten

Maria går upp för rua da Costa do Castelo i blå skor
Lycklig över att hon har ben
Hon går ända upp till utsikten och vilar där
det är tjugoåtta grader i skuggan och hon fryser
Maria klarar hur mycket hetta som helst
Här uppe ser hon hela staden och floden och broarna mellan stränderna
Hon är ensams
och allt är blått och ljust när hon går ner mot gränderna och avenyerna igen
Ni säger jag är trasig. Men det var ju ni. Jag är ju hel

Gem/ensamhet

Varje mörker är individuellt, säger Michael
Jag glömmer att jag har mig själv och känner mig väldigt ensam, säger Radha
Allt ljus är gemensamt, säger Karin

Buren

Som om jag inte finns
men sentensen: Det är nu jag inte ser Jesu fotspår, ty han bär mig
minns mig
Till tonerna av Oändlig nåd blir en berusad man nedbrottad och utburen
av kostymklädda församlingsmedlemmar
i blanka skor
Han ser inte heller Jesu fotspår

Grönt ljus

När allt var som mörkast och du trodde slaget var förlorat
kom maj och sköt nya skott
som krossade allt motstånd
mot grönt

Själver

My har ingenting med oss att göra, säger du
och jag ser i dina ögon
att det bara finns Me and Myself kvar av oss

Vindby

Ön heter Grip, för de som lever här begriper
guds vanvettiga vrede
när Nordatlanten står på i november
och oändliga frid en marsdag när havet ligger bliggt
och sjöfåglarna sjunger att världen inte tar slut härute
den bara fortsätter men utan fast mark
Grip syns inte från fasta land
jag åker ut i båt och ser dina hus stå morska i en ödslighet utan slut
när jag ser Grips absurda silhuett förstår jag att du inte har något val
och begriper att jag aldrig kan leva med dig
i din vindby

Fado

Det handlar inte om att gilla läget
det handlar om att älska -ändå

Konst

Övermålad himmel

Homefixing

Det spelar ingen roll vilken färg du målar i rummet
väggarna kommer att vara svarta om det inte finns några fönster

Hen

Kvinna är en obehaglig biologisk åkomma
Man, ännu obehagligare
barn är mitt kön

Gudgräveri

Gud gräver en grop i dig
och faller själv däri

Inshallah

Maria vill ha sommaräng och en man som vidrör henne genom att hålla avstånd
John vill ha ett luftslott med bärande väggar och fria händer att bygga det med
Sofia vill slippa sin frihet och bli ägd hel och hållen
Fredrik vill ha stormbyar och ett hus med veranda under vulkanen
Karin vill göra helig mark av alla platser och säger det finns inget ägande. Allt är ditt och allt är mitt.
Madelen vill vakna ur sömnen och bli förlåten brotten som begåtts mot henne
Niklas vill hitta en karta av musik han kan följa och att hans flickor ska lämna här och ge sig ut i världen
Pappa vill öppet hav och längre norrut där måsflockarna är stora som kryssningsfartyg på radarn
Gilla vill tvätta och laga och vika alla minnen och lägga dem renmanglade i linneskåpet med knippen av lavendel och linda ett om kring sorgen
Mamma vill dö och stanna i vitsippskogarna och fågelsången för alltid
Malin vill lämna sina barn och säga ja till alla nej och bli älskad för det
Daniel vill lyfta bort taket och väggarna och golvet och låta allt bli blått och världen sjunga under skosulorna
Jenny vill att någon ska se henne i ögonen och hela världen
Johnny vill att prinsen ska komma och kyssa honom och de här hundra åren av ensamhet är över
Lena vill att nerverna ska skriva henne en pjäs som inte är teater utan Livet och alla ska se det och sen kan hon lämna scenen
Jag vill ta pulsen på själen och glömma allt jag vet

Bottenrymd

I hörlurarna sjunger Maskinen om sexköp, så högt
att inte fågelsången i kan tränga igenom
Suicida katter korsar min väg
i kallt aprilregn
Jag kom aldrig i hamn
och är mycket glad för det på ett svindlande sätt
faller jag mot botten
av rymden

Ännu inte, precis bredvid

Påskliljorna blommar i Bäveåparken
som den natten Ragnar försvann
och du gick på verkstadslinjen i Lysekil
och Måns på speed någonstans i Stockholm
och min man levde i lägenheten bredvid min
men jag visste inte det då
Bara att min bror var borta och påskliljorna stod vissnade i en vas på mitt bord
från tiden då hans hjärta fortfarande slog bredvid mitt, i Volvon in till skolan en söndagseftermiddag
Den dagen påskliljorna vissnade visste jag ännu inte att kärleken finns kvar
och att den bara byter kroppar

Vår

År med segertecknet framför

Allt blått

Silvergrått regn
solgula kycklingar av porslin
scillablått under berget
vita måsar utanför fönstret
inuti släckt och nedmonterade föreställningar jag snubblar över
Ann-Marie Fröier säger att man kan vistas ovanför allt det där
ovanför där allt är blått

Konsten är att leva

Inne på sjukhemmets väggar hänger tavlor
solglitter i hav, grönskande landskap och höga berg, solrosor
så oerhört mycket vi behöver konsten för att leva
bäckenet, rullstolarna, de vinglösa änglarna i feta kroppshyddor och foppatofflor, handdesinfektionen, våtservetterna och mjölkpaketen kan inte rädda oss
Göran säger att bara han får vänja sig vid protesen ska han fiska hummer igen
Jag går ut genom korridorerna på mina två ben och ser tavla efter tavla vidöppna sinnena
Vid midnatt ger jag mig ut
Månen är full och stora stjärnor är uppnålade över havet
benen trummar fram över den mörka jorden
Det är vårnatt och jag har ben

Depriverad

Jag försöker ta mig in i dagen med stora ord och små kakor
deprive, deprive, deprive, deprive
beröva dig, ta bort och du ska växa lyder lagen om motsatserna
små kakor och stora ord kommer bara göra dig större och mindre men på fel ställen

Iceteaparty

Arizona Justice är lagen skrivet i svartvitt
blind för alla andra färger

så lätt att skjuta hål på

och det avslöjas att Trayvon Martins blod är rött

precis som mitt och ditt

Pang Pang du är levande

Anders Behring Breivik är människa, säger Geir
Det är inte kärleken det är fel på, det är allt det andra, säger du
Jag är en skog av skuggor, säger Lena
Allt är musik, det är bara att tuna in rätt kanal och ta in, säger Freddie
Jag trycker på avtryckaren
Pang Pang du är levande

Trolltider

Deras avfall är onedbrytbart
De drar ner persiennerna och stänger ute ljuset
De roas av våld och förnedring
De dricker etanol och äter flamskyddsmedel
Om söndagarna vallfärdar de till hermetiskt slutna gallerior
Det är en art som helt saknar inre intelligens
Det har gått troll i människosläktet
Hon samlar skatter och gömmer i mörker
Men i berget kan inget guld glimma
Trolldomen kan bara hävas
genom att öppna dörren inom oss och gå ut
Trollet dör. Mänskligheten överlever

Tjugoandra Mars

Hela stjärnhimlen speglar sig i fjärden
Det är tjugotvå år sedan påskiljorna blommade i Bäveåparken den förtidiga våren
den natten Ragnar drunknade
från det lilla vi vet
in i Alltet
Tänk om du inte kommer hem mer?
En dag är ju allt över
Nästa morgon ligger du vid min sida
du går upp och tar bort fönsterluckorna och släpper in ljuset
och gör vinterstugan till sommarstuga igen

Rymd/yta/djup

Som måsen spräcker havets yta
fiskar han i hennes djup
först när ytan spräcks
glittrar solen
Hon glittrar och fisket är gott

Love Parade

"Obehagligast var att passera den långa tunnel som alla måste ta sig igenom för att komma ut från Love Parade.
- Det var flera döda människor som låg övertäckta därinne med lakan. Det var fruktansvärt, de hade trampats ihjäl. Andra var halvt täckta och medvetslösa."

Vår vinter

Ombord på ett sovande tåg färdas vi mot våren
Landskapet är färglöst som ljus sepia
atmosfären full av ljus
fåglarna återvänder till fälten
och jag har överlevt vintern
Ängarna ligger goldenretrieverfärgade, åkrarna svarta
de sovande flickornas naglar är som vårblommor i turkost, rosa och blått
När jag slutar tänka ser jag samband
mellan resan och mig
Jag släppte taget om dig och du började sjunga mitt namn
som fåglarna när vintern släpper sitt grepp om marken

Sönder och Samman

Om jag går riktigt långt bort från dig
kommer vi nära då?
Jag säger Ja och nej till dig
efter att jag älskat dig sönder och samman
jag kan aldrig få nog och nu är det över
Står här inför dig

i högtids dräkt

avstår

Jag ska sluta knarka nu

och bara ren kärlek ska rinna i mina ådror

Vi är alla Pyongyangbor

Det är bara Kim ll Sung som tror på att vi kan vara oberoende
och han är död

Njut av stormen säger pappa

Nej är andra sidan av ja

Mörker andra sidan av ljus

Irisets svarta är det som ser

I stormens öga alltid lugn

I mitt öga alltid du

I en riktig svår storm kan du inget göra, säger pappa

skit i lasten, den har inget värde

några lastpallar, för några hundratusen, det är inget värde

bara håll båten så följsam du kan mot vågorna

och njut av det förbannat vackra skådespel som är en riktig jävla storm är
Det är inte stormen som är problemet, det är alla som blir tokiga av den som är problemet
och börjar kasta stolar och bord och säger att detta är straffet
för att du mönstrade på falska papper
Stormen är inte ute efter dig. Stormen är som stormar är
och det är bara att förhålla sig till det

Centralstationen, februari

Grått och regn i luften och smuts på marken
vi väller genom isgatorna som lerdjur i slowmotion
med alla sinnen nedsläckta förutom primitiva livsinstinkter
vinterns största förtjänst:
Du gör våren så stor
utan dig visste vi inte vad det är att vara lyckliga
vi hade bara haft det bra utan att veta om det
Vi är på gränsen till ljuset nu
vilken dag som helst bryter livskraften igenom
och det är vår igen
inte längre er

Helvetsljus och Gudsmörker

Djävulen är också Gud
Ty vi är Guds avbild
och ljuset kommer från helvetet
ty solen är ett brinnande klot
Mörkret är inget annat
än Guds pupill

En stund på jorden är kort som en popsång

Michael, Amy och Whitney
Ni är tillbaka hos Källan nu
Änglakören sjunger vackrare nu
men det var ändå alltid därifrån ni hämtade er sång eller hur?

Jag klarar mig sa Bobby

Jag satte tummen i luften på E20
en truckerman stannade sitt vidunder
och jag följde med honom
och vi två pratade hela natten
Han skulle upp norr
Vid 3 stannade vi och sov
när jag vaknade var vi redan på väg
och snön bara föll och föll
Jag kände mig som Jack Nicholsons, Bobby, i Five easy Pieces
när han lämnade den där tjejen på en bensinstation i ingenstansland
och hoppade med en trucker som skulle upp till Alaska
utan att en enda sak med sig
Har du ingen jacka? sa chauffören
dit vi ska kommer det att bli kallare än i helvetet
Jag klarar mig sa Bobby

Minus två

Elden brinner för sista natten i stugan den här vintern
ute är det kallare än vanligt fast termometern säger bara minus två
Klipporna ligger vita och fjärden svart
inga stjärnor syns
Vi ska alla dö
Vi ska alla dö, står det så klart för mig när jag står ute i mörkret
Men leva då? Hur ska vi leva innan dess
Ska man leva som om varje dag är den sista eller den första?
Du är den sista och den första och jag ska leva det
låta gå är enda sättet att hålla kvar
Gå nu min älskade
och skynda dig tillbaka

Dagens sexism

En man kan inte tåla en kvinnas tårar
En kvinna kan inte motstå en mans tårar

Ordfästning

Av ljus är du kommen
av ljus skall du åter varda

Hemvändarsång

Fågeltung ligger du på sängen
i sömn lika djup som vintern
du drömmer om aracurior och mej
det fortsätter att storma
och varje dag förlorar vi något mer
snart är jag lätt nog att flyga
hem till mina länder
Att hemvändas tar tid
men när det sker
finns bara återvändo kvar