Maria går upp för rua da Costa do Castelo i blå skor
Lycklig över att hon har ben
Hon går ända upp till utsikten och vilar där
det är tjugoåtta grader i skuggan och hon fryser
Maria klarar hur mycket hetta som helst
Här uppe ser hon hela staden och floden och broarna mellan stränderna
Hon är ensams
och allt är blått och ljust när hon går ner mot gränderna och avenyerna igen
Ni säger jag är trasig. Men det var ju ni. Jag är ju hel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar