Vindby

Ön heter Grip, för de som lever här begriper
guds vanvettiga vrede
när Nordatlanten står på i november
och oändliga frid en marsdag när havet ligger bliggt
och sjöfåglarna sjunger att världen inte tar slut härute
den bara fortsätter men utan fast mark
Grip syns inte från fasta land
jag åker ut i båt och ser dina hus stå morska i en ödslighet utan slut
när jag ser Grips absurda silhuett förstår jag att du inte har något val
och begriper att jag aldrig kan leva med dig
i din vindby