Ödsligheten viner från köpcentret
Jag vet inte om jag klarar det
Men kastar mig i människofloden och följer med den in i Mammons bultande hårda hjärta
Mitt i folkströmmen sitter Rune Pennborg på sin rullator som på en egen fridfull ö
Han sitter där i stormens öga och ser
I röd luva och vitt skägg
Jag får böja mig fram för att höra vad han säger
Han håller min hand och berättar om sitt liv
Han har hoppat från fjortonde våningen och överlevt en eldsvåda och rest jorden runt
Jag vet inte om det är sant, men det är sant att han håller min hand och talar med mig
Just Nu
Skriv ett brev, säger han innan jag går och han ser mig rakt i ögonen
Jag skriver ett kort, säger jag
Skriv ett brev istället. Jag är också ensam. Precis som du, säger han och ler
Jag kramar hans hand och tårarna strömmar nerför mina kinder
Det är så konstigt. Jag har inte berättat någonting om mig
Skriv ett långt brev, lägger han till innan vi skiljs åt
