När du åkt

Du vet var man hittar de godaste apelsinerna och säger saker som Pangea rör på sig
du berättar om fåglar och forskning och det förflutna och framtiden och talar aldrig illa om någon
När du åkt ligger det lösta sudokon på skrivbordet, på sängen, på kökssoffan
balkongdörrens gångjärn är smorda och det är en slags röra
en slags beröring
som om en hand sträckts ut för att ge någonting
inte ta

Stillheten

Trygg som en tändkulemotor slår ångesten sina slag i bröstet
Att vara sitt eget Chomolungma och sin egen Tenzing Norgay på samma gång
och föra storheten och viljan samman
Och ta sig upp
ovanför trädgränsen, där det är försent att hänga sig
vid baslägret har du för sista gången sådana du kan kalla vänner
sedan bara dig själv
din flagga, din topp
din nedfärd, som är den farligaste vandringen
ser du någon falla måste du gå förbi
om du inte också vill bli kvar på berget
När du kommer tillbaka ner till baslägret
har tändkulemotorn stillnat
du är aldrig mer trygg
du är aldrig mer rädd

What you got is what you see

Nu är spegeln putsad
den som tittar i den kommer se sig själv och ingenting annat
förut, var det olika glas för olika personer
beroende på vilken bild de ville se av sig själva
det är det inte längre
ingen lindrande dimer, ingen skyddande mask
denna spegel har ingen som helst hänsyn för illusioner
Den som hatar sig själv kommer vilja krossa spegeln
den som älskar kommer bländas

Narendra

En hurricane av erfarenheter
förde dig till Herakhan, stormens öga
När du stannat dig stilla och åren blivit evighet lämnade du Herakhan
för att leva bostadslös, men inte hemlös, på Stockholms gator
vetskapen av att du alltid är sedd lämnade inte dig