Varadeklaration

Jag skäms som en hund, jag är stolt som en gud
jag är ett dött frö i vinden, jag är vinden
jag är bitter som espresso, jag är söt som baklava
jag är främmande, jag känner alla
Jag är Ingen, jag är Alla
jag kan inte bestämma mig och jag vet precis vad jag vill
det är åt helvete trasigt och det är helt okej

Elefantasi

Själen är en elefant och livet en porslinsbutik
Och det är så det ska vara

Alla butiker ska stängas
och elefanterna åter ströva fritt
över sina ödes marker

Compassionsrosen

Hon ska klä dig naken med en värme du aldrig känt
inifrån
att älska oavsett
oavsiktligen förlorade du dig
när hon planerade ditt öde
du som hittills styrt varje steg du tagit
exakt
Hon kommer vara taggen på kompassrosen
som får kartorna att brinna upp och polerna att smälta samman
och den oavsiktliga resan ska bli ditt största äventyr

Limhamnstorg

Det är inte orden jag är rädd för

det är gatstenarna och järnrören den goda människan använder 

när hon lagt sitt språk åt sidan

Vad som skiljer fascisten och antifascisten åt 

är argumenten för att den ene inte är att betrakta som en människa

resultatet förenar dem i samma kamp:

Motmänsklighet
när underklass krigar mot underklass
skriver rektorn lagar
mot både Förort och Landsort
ifred
stänger skolan, går hem
och låser grinden till Victoria Park

Brev från min bror

Jag drömde att vi var två delar av samma människa. Vi gick över Ölandsbron mellan stillastående bilar och det var tyst.
Jag la min hand mot din arm och det var omöjligt att känna om det var du som rörde vid mig eller jag vid dig.
Det är så när jag är vaken med. Att jag känner jag hör ihop med allt. Att jag inte vet vad som är jag och vad som är du. Det blir så påtagligt ibland, hur det smälter ihop. Och det är just när jag fortfarande är en individ bland folk som jag är ensam.
Det är en bro, och det är vatten under den. Väldigt lång. Man får inte gå på den, men vi gick ändå.
Vad skulle folk göra liksom. EY STANNA NI FÅR INTE GÅ HÄR! Annars vad?
Vad skulle hända som förstör det här?
Jag visste att jag drömde. Jag kallade dig Drömlisa och jag tackade dig för att du inte var en mardröm som alla andra.
Och du visste också. Att vi inte fanns. Du sa att det var okej ifall jag råkade vakna. Det gjorde ingenting, sa du.
Sen vaknade jag och skrev det här innan jag glömmer något. Och nu är jag tvungen att gå vidare med denna dagen.
Det duggregnar.
Det regnar vin.

Meydan mayday

De styrande i Istanbul har låtit bygga ett yttrandefrihetens soptipp
ett område för demonstrationer där ropen och slagorden inte skall störa någon
Yenikapi Meydan
Liksom han inrättade ett torg i deras äktenskap, där hennes åsikt fick vädras
men aldrig beaktas
och inte höras utanför det torgets väggar
Nu vägrar folket befatta sig med Yenikapi Meydan
De går ut på Taksim, ut längs kajerna, genom gränderna, upp på taken
så länge vi lever ska vi ropa
Om ni hugger ner träden dör Allt
Hon vet att utanför sin makes Yenikapi Meydan är hon laglös
men hon smäller igen dörren om det som var deras hemlighet
och går ut på gatorna och ropar
om jag låter dig ta mitt språk slutar jag andas

Broröppningen

Med dig lärde jag mig vara smutsig
för renhet kommer inifrån
Du lärde mig att det alltid kommer nya pengar
och att ta hand om små sår
att tid&rum inte är någon stor sak
Jag lärde mig att döden spelar ingen roll
bara livet spelar roller
Jag lärde mig att ondska bor i mig och även jag härbärgerar en mördare
att godhet är mer en fråga om omständigheter än intentioner
Du lärde mig att det inte finns någon rättvisa
och det är så det ska vara
först när vi accepterar det kan vi älska vår nästa
Jag lärde mig att man aldrig kan lita på män
men alltid på bröder
och att det finns många vägar hem

Framgång börjar med två tomma händer

Om du vill göra en resa som leder framåt

är det viktigaste inte vad du tar med dig 

utan vad du lämnar bakom dig

Den resa där du packar allt det du behöver leder inte framåt 

den är en cirkel av samma stillestånd

Framme

Det var en bra chaufför jag valde ändå
Bandvagn, fiskebåt, motorcykel, grävskopa, skärm, segelbåt, cross, lastbil, folkabuss
Han körde allt
fick liv i mercan det växte ogräs i
körde flisbussen utan bromsar nedför backen
och klarade svängen
med en Tapsin dia tog han rakan över Pampas på en natt
satte snökedjor på Volvon och tog med mig på snöstormssafari på tomma vita vägar
tog traktorn till affären
plogade vägen fri och drog upp de som hamnat i diket
höll Subaru Loyal:en alive&kicking i tusen mil
höll koncentrationen klar på dammiga dirtroads utan AC i fyrtiogradig hetta
och korsade floder med Subarun
Och han tog alltid exakt rätt väg: Sin
Det ska jag också göra

Tillbakadragen

När jag började se ondska i er förstod jag
att jag inte förstod något längre
och det jag såg var mina egna slutna ögonlock
Själva verket
det som lever och andas
kunde jag inte längre vidröra
och drog tillbaka mina händer
innan de skadade det levande
och de som ännu andas

Min första man sa

Man föds och man dör ensam, deal with it
Min andra man sa, man föds ju aldrig ensam det är ju alltid någon där som tar emot en
Min tredje man sa, jag föraktar de som inte gör något annat med sina liv än skaffar massa barn bara för att håva in gratis kravlös kärlek
Jag säger ingenting. Men hör varje tanke
som en radioapparat tar jag upp alla frekvenser
om det inte vore för alla krigsnyheter vore jazzen och soulen värd denna hörsel
Jag tror inte vi är ensamma när vi dör
jag hör ju alla kanaler som sprakar inuti huvudet
det finns så mycket därute
mer än min egen röst

Min pappa säger

Fattigdom det trodde han då inte på för båda hans söner hade ju jobb. Då sa jag till honom "att här sitter du på din blyröv i Sognefjord. Och gör ett grann asfalt. Och får lite pengar för det. Och det ska alltså inte finnas fattigdom på andra ställen i världen för det?"
Rasism är inte en åsikt, det är en sjuka. Det måste jag ha klart för mig att den lilla jävla tid jag har på den här jorden kan jag inte tro jag är förmer. Alla har vi rätt att leva i denna världen, det behöver man inte vara alltför begåvad för att inse att vi inte är ena här.

Min före detta vän säger

Du hade sett på allt annorlunda om du fått professionell hjälp och medicin
Jag säger:
Jag har fått mina ögon för att se
inte för att blunda

Lena säger

Var ungefär som du är, ät och sov och skratta och gråt och gnissla och åska och du behöver inte vara tacksam varje dag för att du kom till världen men du kan roa dig ordentligt med att pröva din kapacitet vad gäller lidandet och/eller uthärda vareviga dag
Jämför icke!

Min mamma säger

Varför skulle du äta medicin?
Om det inte var meningen att vi skulle gråta hade vi inte fötts med den funktionen
Min mamma är inte rädd för mörkret
hon älskar alla årstider
och är inte arg på vintern
eller regnet
Hon uppfostrar bara livslydiga flickor

Du säger

Man skulle behöva mer jantelag i förhållande till universum. Vi använder den mot varandra men inte i vår relation med universum och naturen. Vi är alldeles för självgoda. Allt cirkulerar inte kring oss.

Min bästa vän säger

Paranojan breder ut sig
Vi måste sätta stopp
och vi kommer överens om att sluta förstå
varandras vansinne

När fågelstrecket dras över himlen

Så ska språket lämna oss som fåglarna om hösten
några enstaka stavelser ska vara kvar
utan sång
Den som härdar ut det stora himmelslocknandet
när ingen hör dig och ingen talar med dig
ska få sitt ord tillbaka
som skogen i april får sin sång åter

Till slut

Ensamhet botas inte med att dela ut den
ensamhet går inte att dela
den är till sin natur bara din egen
Ingen Jum-Jum, Sam eller Hero kommer att kunna följa med dig ända längst in i berget
Där finns bara ditt svärd och ditt stenhjärtat
och din hand

Egnahemligheten

Du säger jag inte släpper in dig. Att du vill veta vem jag är innerst inne
men att du inte får
men dörren står öppen, du har inte ens hittat huset än
Den jag innerst inne är, är samma som du innerst inne är
vet du inte vem jag är, vet du inte vem du själv är
Du kan aldrig lära känna mig om du inte lär känna dig själv
Gå in i ditt eget hus och du ska hitta dörren till mitt

Spotta sten

Du vet ingenting om bluesen förrän du ätit sten, sjunger Håkan

Det Stora i att förlora Allt

är att man inte är rädd mer

Ta allt jag har

Ge allt jag har

Jag vet inte skillnaden

Jag vet ingenting

Jag vet Allt

Jag vet inte skillnaden

och jag spottar sten när jag sjunger

och efter mig är hamnar av granit

och fiskelägen fulla av skepp

Svekets löfte

Jag har inte bara två ben, jag har fler hundra, säger Ella
Mina ben monteras ner från er
ett efter ett
Redan när ni lyssnade på mig var ni fel ute
och svek er själva
det är er väg
det är era ben
Ni har hundratals ben
men bara en väg
Gå nu
mitt svek ska göra er fria

Skattgömma

Hur djupt har du dykt? 
Tills jag var helt omsluten av mörker
Hur högt har du klättrat?
Till dit världen slutar och himlen börjar
Hur långt har du gått?
Tills alla skyltar försvunnit och alla vägar tagit slut
Vad gjorde du när vägen tog slut?
Jag fortsatte tills skosulorna nöttes ut
när benen inte orkade gick jag på armarna
när armarna tog slut gick jag på huvudet
när jag inte kunde tänka mer
fick din tanke plats
och kartor ritades inuti mig
och varje artär var ett streck
som drogs till dig
krysset på kartan

Man eller människa

Visa mig den kvinna som med uppriktigt intresse kan tala om något annat än en man i en timmas tid så ska jag kalla henne människa
Visa mig den man som med uppriktigt intresse kan tala om en kvinna i en timmas tid
så ska jag kalla honom människa

Vår internaliserade främlingsfientlighet

Rasism bygger på antagandet att den andre är någon annan
att vi inte hör ihop
att ondskan och problemen kan förläggas på någon utanför oss själva
Att vi är främlingar för varandra
Enligt samma idé säger vi oss bekämpa rasism
de ska blockeras från facebook, de ska bort från gatorna, de ska ut från krogen, 
Det är inte deras axiom vi bekämpar, det är den vi använder
genom att betrakta rasisten som den andra människan, främlingen
Sverigedemokrater och antirasister kämpar för samma nation
alienation

När Liv lämnade Ingmar

När jag lämnade Fårö var det med ett bagage som bestod av ensamhet, säger Liv
Men det var inte han som skapade det. Det fanns i mig. Den finns i alla människor

Döden har lärt mig

Att bara ta råd i kärleksfrågor av de som älskat
och blivit älskade
att gravar är bekväma
och kalla
att vintern är sommarens pupill
ju större pupill, desto större ljusinsläpp
att ord inte betyder någonting
och allting
att varje människas vinter består av sju år
och att de åren är omutbara
därefter infaller evig vår
där människan får allt hon behöver
och förlorar det som ägde henne

den av sig själv behärskade

Hon har ett helt apotek hemma
felsöker och lindrar symptomen
hos sig själv och andra
smärtan ska motas bort. Inte bemötas
hon går aldrig till botten av problemet
där lösningen finns
för hon har blandat ihop smärta med lidande
Hon berättar stolt vilka tekniker hon använder sig av för att avvärja ångestattacker
hur hon proppar igen de existentiella hålen inom sig
rundar dem och går vidare ingenstans
som om grundhet är ett idealtillstånd
och djup något lågt och karaktärslöst
och smärta något som gör människan ont

Min mammas mor

Elmy Ståhl älskade livet som ett barn
och leken var på allvar
till skillnad från de som av feghet gör allvaret till en lek
Hon satte barn efter barn till världen
och vägrade äga dem
hon betraktade alla människor som gudar
och tjänade dem alla
ty bara kärlekens slav ska bli fri
kring henne fanns inga trasiga människor. Ingen som behövde bli helad
Har jag inte sagt er att ni är gudar?
hon brände dagböckerna från de svarta åren
Kvar var bara anteckningarna om den första staren, det första barnbarnet, den första tussilagon, den första snön
Gör det nu, stod det på en lapp i skafferiet
det finns ingen annan tid än evigheten
och den första dagen är nu
i evighet amen