Bohuslänsk granit

Jag går över boulevarderna av ostyckad gatsten
ränderna vagnshjulen skulle få fäste i, frostdagarna i bergen, är ännu kvar i graniten
inhuggna att få fäste i de mörka decemberdagarna
då hundratals lyktor lös i bergen och hammarslagen ekade och gnistor brann
när stenhuggarna knackade för jullönen
Smedjans tak och väggar har rasat för länge sen
bara ässjan och städet står kvar, som ett altare till minne av alla de gudar
som slog sina hammare i bergen här för hundra år sedan
I dessa trakter av sten och himmel passade inte den kristne guden in
vad som var att lita på var sin egen kraft, hammare, sin egen skuta
och det urtida folkminnet om väder, strömmar och vind så skeppen skulle gå säkra
över haven med sin last av bohuslänsk granit
som gav oss vårt bröd
och att vi som levde av sten och hav överleva stormtiden fram till våren
när hagarna åter mandelblommade på Fykan

PS. Tro dem inte

Men det som är patetik, naivitet och klyschor
Oljebolagets logotyp, en nallebjörn -drivmedelsföretag som vill borra upp mer olja i Arktis och elda upp den så isarna smälter isbjörnarmas jaktmarker
Nallebjörnar på 28 kistor i Lampedusa, barnen som gränsvakterna till Europa påstår sig sörja fast det är de som lagt dem i kistorna
det kallas medmänsklighet och omtanke

Tro (dem inte)

Väktarna mot evigheten kallar det sentimentalitet, patetik, klyschor, naivitet, blåögdhet
så vi skämmas för kärleken
Jag säger er: Bara de blåögda ska se himlen

Härlig är orden

Jag går ner till jordens gräns och lyssnar på bruset från människohavet
Jag är som en isolerad ö som flyter runt i hela Sverige, skriver Charlie
En fiende är en välsignelse, den kan lära dig mer än tusen vänner, säger Nikki
Djup och radikal är bara godheten, säger Hannah
Nu är det sommar i tusen år, nynnar Monica
och världens alla röster flyter genom mitt huvud
till Charlies ö, Nikkis garage, Hannahs skrivbord och Monicas fester