Jag går över boulevarderna av ostyckad gatsten
ränderna vagnshjulen skulle få fäste i, frostdagarna i bergen, är ännu kvar i graniten
inhuggna att få fäste i de mörka decemberdagarna
då hundratals lyktor lös i bergen och hammarslagen ekade och gnistor brann
när stenhuggarna knackade för jullönen
Smedjans tak och väggar har rasat för länge sen
bara ässjan och städet står kvar, som ett altare till minne av alla de gudar
som slog sina hammare i bergen här för hundra år sedan
I dessa trakter av sten och himmel passade inte den kristne guden in
vad som var att lita på var sin egen kraft, hammare, sin egen skuta
och det urtida folkminnet om väder, strömmar och vind så skeppen skulle gå säkra
över haven med sin last av bohuslänsk granit
som gav oss vårt bröd
och att vi som levde av sten och hav överleva stormtiden fram till våren
när hagarna åter mandelblommade på Fykan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar