Varadeklaration

Jag skäms som en hund, jag är stolt som en gud
jag är ett dött frö i vinden, jag är vinden
jag är bitter som espresso, jag är söt som baklava
jag är främmande, jag känner alla
Jag är Ingen, jag är Alla
jag kan inte bestämma mig och jag vet precis vad jag vill
det är åt helvete trasigt och det är helt okej

Elefantasi

Själen är en elefant och livet en porslinsbutik
Och det är så det ska vara

Alla butiker ska stängas
och elefanterna åter ströva fritt
över sina ödes marker

Compassionsrosen

Hon ska klä dig naken med en värme du aldrig känt
inifrån
att älska oavsett
oavsiktligen förlorade du dig
när hon planerade ditt öde
du som hittills styrt varje steg du tagit
exakt
Hon kommer vara taggen på kompassrosen
som får kartorna att brinna upp och polerna att smälta samman
och den oavsiktliga resan ska bli ditt största äventyr

Limhamnstorg

Det är inte orden jag är rädd för

det är gatstenarna och järnrören den goda människan använder 

när hon lagt sitt språk åt sidan

Vad som skiljer fascisten och antifascisten åt 

är argumenten för att den ene inte är att betrakta som en människa

resultatet förenar dem i samma kamp:

Motmänsklighet
när underklass krigar mot underklass
skriver rektorn lagar
mot både Förort och Landsort
ifred
stänger skolan, går hem
och låser grinden till Victoria Park

Brev från min bror

Jag drömde att vi var två delar av samma människa. Vi gick över Ölandsbron mellan stillastående bilar och det var tyst.
Jag la min hand mot din arm och det var omöjligt att känna om det var du som rörde vid mig eller jag vid dig.
Det är så när jag är vaken med. Att jag känner jag hör ihop med allt. Att jag inte vet vad som är jag och vad som är du. Det blir så påtagligt ibland, hur det smälter ihop. Och det är just när jag fortfarande är en individ bland folk som jag är ensam.
Det är en bro, och det är vatten under den. Väldigt lång. Man får inte gå på den, men vi gick ändå.
Vad skulle folk göra liksom. EY STANNA NI FÅR INTE GÅ HÄR! Annars vad?
Vad skulle hända som förstör det här?
Jag visste att jag drömde. Jag kallade dig Drömlisa och jag tackade dig för att du inte var en mardröm som alla andra.
Och du visste också. Att vi inte fanns. Du sa att det var okej ifall jag råkade vakna. Det gjorde ingenting, sa du.
Sen vaknade jag och skrev det här innan jag glömmer något. Och nu är jag tvungen att gå vidare med denna dagen.
Det duggregnar.
Det regnar vin.