Ängeln

Så kom det ett brev som slog upp ögonen på mörkret
och det svarta var stjärnklart som sorgen
och hon talade med mig och jag lyssnade
Vi föds och vi dör och livet går vidare 
och så ska det vara

Produkter av sin tid

Tio flickor i orangea peruker och färgglada strumpor sitter runt ett bord och färglägger en färdigritad mall
av sin förebild för anarkistisk individualitet
I husen förverkligar föräldrarna sina drömmar
bestående av varmluftsugnar och induktionshällar
Bara bokstavsbarnen undslipper försakligandet

Tosen 00.50 17:e november

Jag har aldrig sett ett sådant mörker, man såg absolut ingenting. Om det är plankton i vattnet kan man ju se vågsvallet. Molnen brukar ha någonslags ljusare ton från himlen. Men här i fjorden under de höga bergen blev det mörkt.  Vi såg inte ens båtens egna lanternor spegla sig i vattnet. Bergen var bara 200 meter från oss men det gick inte att urskilja några konturer. Inte ens vattnet under bryggan såg man. Det var som att båten låg stopp, som att den inte rörde sig för man hade inget att förhålla sig till. Jag släckte ner alla instrument så jag skulle kunna se mörkret. Många gör inte det, så för dem spelar det ingen roll om det är mörkt eller ljust, dag eller natt, de tittar bara in i några skärmar. Men är man på bryggan får man ju försöka se det som är. Och det var mörker. Jag har aldrig sett något så svart. Och det var fint.

Skitkärlek

Alltså, jag vill inte ha samtal, jag vill inte förstå mer
jag vill ha en rättegång
där du står åtalad för krigsbrott mot en annan människas hjärta
Jag vill ha rätt och fel och svart och vitt
jag vill ha en dom
jag vill ha upprättelse och en jury som säger att jag är fri från skuld och kan gå nu som en fri man
jag vill inte ha självhjälp, jag vill ha rättshjälp
Men det är inte så det funkar...
Nej det är inte så det funkar och det funkar inte och man kan inte förstå sånt man inte förstår och jag förstår det nu
Den som är med i kärleken får tåla vadsomhelst och nu tål jag inte ens mig själv och det var en jävla skitlek och jag menar allvar nu

Hushållets gemensamma oförmögenhet

Så nu lämnar du honom för att han inte kunde älska
Eller var det du som inte kunde?

Roj Friberg

När ska undergången gå över?

Det är undergången som är vår räddning

Veterans day

Jag föll in i dig som ett öronbedövande skrik
efter fyra år tystnade skriken
det kallades kärlek men var en krigssituation
förälskelsen var inte en känsla det var en invasion
jag tappade huvud och hjärta och armar och ben och sköte
allt utom min blick förlorade jag i henne
den stora kärleken är det värsta en människa kan drabbas av

Gilla

Det är inte kärleken som skrämmer oss mest
det är att det ska avslöjas att vi inte kan älska
varandra som vi är
som är den stora fasan
vi håller inne, håller ut, håller masken
lovelove
ibland orkar hon inte hålla masken att allt är så najs och lovelove längre
och berättar Allt
som hon värkligen känner
då svarar de unisont att hon känner fel, tycker fel, lever fel
när hon låser dörren och inte svarar i telefon
kallar de henne fucked up, martyr och deprimerad
först när hon kryper till korset, äter medicin och ler igen
och säger att Allt är så bra, så bra
blir hon medtagen i gemenskapen igen
på deras villkor
aldrig sina
ty bara den med makt över sitt eget liv blir älskad villkorslöst
de andra får villkorlig kärleksdom
gilla läget eller bli utanförd

Säkerhetstänk

Kärnkraft är säkert
Om man bortser från den mänskliga faktorn (tänk Homer Simpson)
en kärnkraftsolycka raderar den mänskliga faktorn
således är kärnkraft säkert
själveliminerande sina egna risker

Jonas Dahlberg

Var inte rädda för att gå in i det svarta hålet. Det är meningen att man ska göra det. Bara gå rakt in. Var inte rädda.

Lågisk

Du vill kasta dig ut i känslorna och bada i dem
även om det är en gödselbrunn där väggarna sluttar inåt och inte går att ta sig upp ur
du kallar mig känslokall, logisk och oförmögen att älska
för att jag inte dyker i och förstår dig
och de ammoniakdoftande känslorna du plaskar i