the end

Nu kommer natten in som Sarumans trupper
jag är Gondor som hukar i Helms klyfta
sådant är livet nu
livet som vi skulle dela med varandra
människorna
Men jag försvann in i en saga jag inte kan ta mig ur
en saga utan hjältar, bara monster
ingen spänning, bara skräck
ingen början, bara slut
the end börjar nu

Ingen lisa

Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan Johan
Där, i luckan kilar sig trösten in

Om/sorgen

I korsgångarna på länssjukhuset ligger svaret på frågan om vår mänsklighet
vad den gjort med oss
och hur vi kan lindra sorgen