Coelum

Vad de inte förstod var att bokarna var himlens pelare
som höll upp jordavalvet
och när de högg ner dem rasade jorden samman

I krig och kärlek

Vi ska aldrig ge oss. Vi ska älska i Frankrike, vi ska älska på haven och oceanerna, vi ska älska med växande tillförsikt och växande ömhet i hela atmosfären, vi ska försvara vår rätt att älska till varje pris, vi ska älska på stränderna, vi ska älska på landningsplatserna, vi ska älska på åkrarna och på gatorna, vi ska älska i bergen; vi ska aldrig ge upp kärleken.

Minnesförlustelse

Fruktlöst kreativ
arbetar jag vidare
på mina memoarer utan minnen
på formen utan skulptur
En dag ska ingen minnas mig
mitt namn ska vara utsuddat
ingen signatur, ingen stil
inga tårar, inga skratt
ingen önskan, ingen ånger
Där mitt namn stod
bara ljus

Ansvarsfrihet

Att erkänna omvandlar skulden till ansvar

och murarna runtom faller

i samma stund man reser sig

och tar sig an svaret
på låsningen

Gudbrands ljus

En kväll kände han sig krasslig och släckte lyset tidigare än elva
och kaptenen på telemarksfärjan förlorade sitt sikte och gick på grund
Vad den ensamstående mannen i huset bredvid Telemarkskanalen inte visste var
att hans ljus var fyrljus för många fartyg
och liv berodde på just hans ljus

Blomstersjönöd

Jag minns inte barnens ansikten
eller hur jag föreställde mig att framtiden skulle se ut egentligen
Jag minns bara vitsippsgläntan jag skulle sprida
Planta för planta jag grävt upp ur vitsippsbackarna och satt ner i björkdungen utanför köksfönstret
tills hela marken skall lysa vit
klosterliljorna, snödropparna, julrosorna, kungsängsliljorna, hundkexen, prästkragarna
magnolian, trollhasseln, äppleträdet, slånbärsbuskarna och björnbärsbuskarna
och framför huset skulle ett stort körsbärsträd slå rot
alla dessa blomsterängar och träd som skulle växa runt vårt hus
blommar nu som en vit flod
på en svart kista av minnen
om en ljusnande vår

✝ 2016

Bortom allt som är rätt och fel finns en äng. Jag möter dig där, sa Lars innan han tände eld på sig själv och dog brinnande. 
Nu lyfter vi från marken, som vi alltid velat göra, sjöng Freddie och lämnade denna mark när jorden var som vackrast.
Hineni, här är jag. Jag är redo herre, sjöng Leonard och dog i stilla november. 
Förra veckan tog han upp tinorna, igår tog han upp snäckan. 
Idag är Bengt borta utan ett ord men har ordnat med allt. 
Så som man levat så skall man och dö
Och jag som slarvat bort mina handlingar, min tanke, min själ, min kropp, fasar för att dö lika förgäves som jag levt. Efterlämnande Inget och Ingen. 
En sån där grav som ligger mörk på Allhelgonaaftonen utan att någon tänt ett ljus på den, en sån grav är jag, men ännu ovan jord.
Mästaren säger Döden är inget att vara rädd för.
Jag är inte rädd för att dö utan för att ha levt förgäves, svarar jag.
Är du klar med allt du ska? frågar han. Alla har en uppgift och man dör inte förrän man löst den. 
Och jag förstår att det kommer att dröja ännu en tid innan jag lyfter från marken
och sista ordet är skrivet