:-)

Åh en fri människa kan ingen döda, säger Krishnamurti och skrattar

X

Jag har så många ord för olyckan
Jag skriver romaner om sorgen
Om någon frågar mig kan jag fortsätta i timmar, i dygn, i veckor, år
Jag kan fortsätta efter döden
Olusten är fullt logisk och har många skäl
Lyckan har jag ingen förklaring på
och Glädjen har jag bara ett ord för:
Ditt namn

Breven från Sockerkaksön

På Sockerkaksön hittade vi tre flaskposter en solig februaridag
jag ville ta reda på vad Sockerkaksön hette, innan jag svarade
men så kom helvetet ivägen
Till slut var den soliga februaridagen för långt borta för att nå
jag minns bara att vi åt sockerkaka som Sigge bakat, där på snäckskalstranden
och hunden lekte med välar och musslor
nu är hunden borta och vi har alla flyttat från varandra
Under åren som gick drog jag på mig sviterna av den åttonde dödssynden
som är att inte svara på barns flaskpostbrev
svarar man inte på barns flaskpostbrev kommer man för alltid driva runt som ett ensam brev på haven
och bara bli sedd av illitterata sjövarelser
så skrev jag ett svar till Erik Pedersens sex år senare
Då började breven komma
det kom brev från världens ände
rent som glaciärvatten
Lena hittar fyrtio år gamla kärleksbrev och blir förälskad igen
jag hittar breven från den långa resan som aldrig skickades
och tänker de måste frimärkas
och skickas ut till alla som längtat
men inte vetat efter vad

Jul kort

Så är du i rummet och allas ögon skiner upp
Du är här som om ingenting hänt
och allt är bra igen
när de andra somnat går vi ut i decembernatten
en väg jag aldrig gått förut
känns så känd
ingen måne, ingen stjärnor
bara regn och ett varmt mörker
På dina svar förstår jag hur förråad jag blivit 
att det jag trodde var kommunikation bara är välformulerade murar 
du letar efter luckorna
och öppnar dem
du söker inte rätt eller fel utan förståelse
för första gången på månader får jag vara med om ett samtal, inte bara ental i duett
Vad gör dig så annorlunda?
Du är inte rädd
En timma på den mörka vägen får jag med dig
och det känns som ett julbrev från Gud
där det står
Var inte rädd
Vi är fria

Uppkomst

Där tanken slutar fortsätter poesin
Upp
När poesin nått sin vägs ände
finns inga ord kvar
bara sång

Still

Det finns en väg ut ur det här
och den är väglös
du kan aldrig hitta den
men den vet exakt i vilken position du befinner dig
den startar inte på Gå
utan på Sitt still
Gå inte dit
Stanna här

Simone Weil

Jag tar ut en av böckerna som lyste i den Stora Natten, ur bokhyllan
Meningarna slår mot mig som explosioner:

Att älska Gud tvärsigenom Karthagos och Trojas förstöring och utan tröst. Kärleken är inte tröst, den är ljus.

Själen flyttar ur den egna kroppen in i någonting annat. Må den flytta in i hela universum. Identifiera sig med Universum självt.

Det var kanske därför jag slog igen de böckerna. Jag tänkte det var kallt Vara universum.
Vad jag inte tänkte på var att värmen
är helvetet.

Identifikationsystem

Med all den ömhet december förmår smeker hon oss med vind
och kysser oss med hagel
I mörkret på horisonten glittrar ett skepp i blått, vitt, rött och guld
enligt Automatic Identifikation System är det multipurpose vessel Siem Data
som ligger i meditativt läge:
Distance Travelled....
Time to Destination.....
Nästa morgon ligger Siem Data kvar på min horisont
Hon känns som en vän

Töm resemagasinen

Bankdirektören hon träffade har rest till olika storstäder varje helg under hösten
för han hade tråkigt
det var ett problem att det var samma flygplansmagasin på alla flighter
som han redan läst
Skuld och ekonomi är något konstruerat
vi måste förlåta Grekland
och vi måste förlåta oss själva
så att bankdirektörerna inom oss
som livnär sig på tankar från vårt förflutna
kan få ett liv fullare på mening
än att resa mellan olika platser med oss
men alltid bläddra i samma magasin

Svetlana Aleksijevitj

Livet hänger på en skör tråd
och det är skörheten som är dess styrka
Svetlana skriver om historien
Hon skriver om slagfälten och härdsmältorna
Så vi förstår att ingen man har vunnit ett krig
De stora männen är alla förlorare
de som segrade var kvinnorna som vårdade, tog om hand, byggde upp
Fortsatte livet
Ingen är svagare än den som med blodiga händer står ensam kvar på slagfältet
Inga armar är starkare än de som håller det nyfödda barnet