onsdag 16 december 2015

Simone Weil

Jag tar ut en av böckerna som lyste i den Stora Natten, ur bokhyllan
Meningarna slår mot mig som explosioner:

Att älska Gud tvärsigenom Karthagos och Trojas förstöring och utan tröst. Kärleken är inte tröst, den är ljus.

Själen flyttar ur den egna kroppen in i någonting annat. Må den flytta in i hela universum. Identifiera sig med Universum självt.

Det var kanske därför jag slog igen de böckerna. Jag tänkte det var kallt Vara universum.
Vad jag inte tänkte på var att värmen
är helvetet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar