Sjuk vård

Rastlöshet, inre rastlöshet, irritabilitet, aggressivitet, vanföreställningar, raserianfall, mardrömmar, hallucinationer, psykoser, sömngång, olämpligt beteende, minnesförlust. 
Redan existerande depression kan framträda under användning av bensodiazepiner.
Vid utsättning kan: ett övergående syndrom inträffa med återkommande sömnrubbningar i förvärrad form. Detta kan åtföljas av andra reaktioner: huvudvärk eller muskelsmärta, extrem oro, och spändhet, rastlöshet, förvirring, irritabilitet och sömnrubbningar, i allvarliga fall känsla av att omvärlden förändrats och blivit overklig, känsla av att ha förlorat sin identitet, hörseldefekter, känselbortfall och stickningar i armar och ben, överkänslighet mot ljus och ljud och fysisk kontakt, hallucinationer eller epileptiska anfall kan inträffa. 
Det är viktigt att du är medveten om risken för sådana symptom så att din oro minimeras. 

Hjälp

Vad jag hatar uttrycket älska sig själv
som om kärlek är en egotripp
som om kärlek är en karriär
man ska göra
investera i och ge avkastning
kärlek är större
Allah Akbr
och egoboosta sig själv
och tänka på sig själv
gör mig bara mindre
är så jävla lurad av den här tidens självhjälpspsykos som fallit över oss
man hjälper inte sig själv
man hjälper varandra
det är det som är hjälp
kärlek utan andra inblandade är en meningslös lek
tänker jag när jag sitter här och ska älska mig själv
och fullkomligt hatar det

Cowboyråmantik

Du är the boy
Jag är the cow
som du driver
till slakt
Vägen vi vandrar tillsammans
är oändligt karg
överöst av himmel

Shit make it happens

Ur dyngan växer
sig solrosorna stora mot rymderna
de små fåglarna äter deras frön
och flyger starka söderut

Uppåt, inte framåt

Jag vaknar och känner kraften stiga
som ett omvänt blodbad
den nedslaktade anden
reser sig
det är morgon

den svenska hösten

Jag ser ett tvärbrant stup
jag ser ett utbränt hus
jag ser ett par silverskor med vingar
jag ser oändligt mycket skräp i trädgårdarna
jag ser ett träd klätt i toalettpapper
jag ser en blänkande rosa Cadillac i Munkedal
jag ser fåglar flyga söderut
Idag föll Gadaffi
jag reser
mig upp och lämnar dig
jag vet inte vart jag ska
jag vet bara att jag reser utan dig

Kandinskynätterna

Det är natt i hela trakten
Jag går till sängs längtande
efter att det ska bli Kandinskymålning över allt
som är jag
På dagarna håller jag allt utom mig
där är du och här är jag
Svart är svart och vitt är vitt
däremellan en linje
detta är mina skor och i dem mina fötter
rör jag dem fram och tillbaka går jag framåt
jorden ligger under
himlen ovanför
om natten släcker jag ögonen
och alla gränser och avstånd försvinner
och vi är ett
en själ, en form
i oändliga variationer
när jag vaknar har jag glömt
allt jag vet
om utslocknandet i Alltet
jag går åter upp
i intet

Livet efter döden

Så har den tredje av bröderna dött
han blev äldst av dem, trettiofem år
hans lillebror och storebror blev inte ens tjugo
på andra sidan berget pulserar en sorg så stor att trakten skälver
så ofattligt stor att ingen kan begripa
allra minst änkan
ändå fortsätter det att bakas äpplepaj i nästan alla husen
även i hennes hus måste det fortsätta gås upp på mornarna
ungarna kläs på
solen kommer fortsätta lysa genom det gamla trähusets ömsint renoverade glasfönster
meningslöst eller ej så kommer jorden fortsätta vrida sig mot solen om mornarna
och smörgåsar bres
kroppar duschas
tänder borstas
hur obegripligt det än kan te sig
så måste det fortsättas
det måste fortsättas bakas äpplepaj och tvättas kläder och sättas disk i diskmaskinen
och tryckas på on
till ingen som helst nytta mer än att det bara måstes
Inte idag, inte imorgon, kanske inte om ett år
men någon dag kommer hon att känna doften av äpplepaj igen
och tänka att det luktar gott

Gud är ingen övermänniska

Jag vaknar. Framför mig står en man med vit rock
Det uppstod komplikationer, säger han
Jag beklagar men er kärlek var dödfödd
Det kan inte vara sant, säger jag
Jo, det är tyvärr så, säger han
Kärleken är hos Gud nu
Men jag då? Var är jag, frågar jag
Du är också hos Gud, säger mannen i den vita rocken
jag är Gud och förlöser liv och död
Om du är Gud kunde du väl sett till så min kärlek levde? säger jag
Det åligger inte mig. Jag rår inte över kärleken, den kommer om den vill
Jag gör så gott jag kan
som sagt, jag beklagar sorgen, säger Gud
och lämnar tomrummet

Atacamaöknen blommar vart femte år

I San Fransisco besöker Maria världens största dildobutik
och ser Marinens uppvisning
de informerar hur många de kan döda och hur snabbt 
I Ulebergshamn sitter Lena på övervåningen och ser stjärnfall över havet
bakom datorskärmen uppdaterar Navid sin status, att han inte klarar av smärtan längre
Sofia skriver freedom in looove
I Täby tänker Malin på mig
jag tänker på han i rummet bredvid
som drömmer om Anderna och aracuarior
och den blommande våren i Atacamaöknen
Jag har slutat prata
jag vet inte vad jag ska säga längre
om frihet och kärlek
som inte går ihop
det är alltför fängslande
alla tankar tätar sprickorna i fängelsets murar
Sverige har en radioteleskopgrupp i Atacamaöknen
man ser universum så bra där
Alma heter radioteleskopgruppen som ska börja användas snart
det betyder själ
Imorgon besöker Maria Alcatraz

Hur vi hanterar vintern

Sommarstugorna har dragit ner sina persienner och rullgardiner
Ägarna vill inte att möblerna ska bli solblekta
eller att någon främling ska titta in i de övergivna rummen
Det är solen som torkar upp den råa vintervätan och hindrar möglet från att få fäste
bara sommarstugorna med öppna ögon klarar sig torrskodda genom vintern
Så gör vi med. Stänger in oss, släcker våra ögon och tror vi får vara i fred
när vi i själva verket ruttnar inombords

be my jäst

Öknen ligger platt
som ett nederlag
som ett bröd utan jäst
det osyrade brödet var det sista de åt
innan de lämnade Egypten
i längtan efter något bättre
de inte visste vad eller var

Flickorna längst fram

Kärleken är så ofattbart stor
det är egentligen bara fjortonåriga tjejer som kan fatta
ens en smula av den
de där Håkanhellströmflickorna som står i rad längst fram
och vågar ge hjärtat fullt ut
vad det än kostar
och vågar explodera batteriet
så de själva försvinner och bara är Du
det är inte lätt att leva så
och sällan får de någon lön för det
med åren stänger de hjärtat
och dämmer igen tårkanalerna
så inte mascaran ska rinna
och upplösa dem från sig själva
men det största i deras liv var inte att de till slut tog tag i sig själva
utan att de vågade älska tills de brast

O/väsen

Helvetesorkestern spelar inuti mitt huvud
längre in jublar änglarna
i tystnad

Vår längtan är allt vi vet

Snön har fallit på Hardangervidden
I Concepcion blommar körsbärsträden
Apelsinerna smakar sött igen
Nätterna är stjärnklara nu
Vi tror oss känna till fem procent av universum
resten är okänd materia och mörk energi
utan mörkret inga stjärnor
Tumba grät varje år vårisarna gick upp, då fick han inte spela hockey längre

Sverige ur tiden

Det är Gullan Bornemark och det är Camilla Henemark
Alla älskar Silvia

hennes pappa var nazist

vems var inte det?

Vi dricker kaffe och vi vänder blad 

för även porslinsfåglar kan flyga

Från här till härligheten

Klangen
från rimfrost som spricker i kylan
solstrålar som går genom fönstret
dagsmeja som faller från taken
tankar som hittar rätt, inte fel
klangen hörs inifrån
ända till Campsea Ashe

Höstklang

Det tunna golvet brast under mig

och allt som är mitt rasar

utan botten ingen klang

i Campsea Ashe undersöker Lena klockringningen

hon ska ringa så det hörs ända hit

jag lyssnar noga

och hör klockorna ringa för mig

ända från Campsea Ashe och hit

Drömlösa

På andra sidan jorden
där det är vår nu
går hon omkring med barnet i sina armar
och drömmer om en hel natts ostörd sömn
Här, där det är höst nu, ligger jag drömlös på stilnoct
för att slippa höra dånet av barnen som inte behöver mig