Jag vaknar. Framför mig står en man med vit rock
Det uppstod komplikationer, säger han
Jag beklagar men er kärlek var dödfödd
Det kan inte vara sant, säger jag
Jo, det är tyvärr så, säger han
Kärleken är hos Gud nu
Men jag då? Var är jag, frågar jag
Du är också hos Gud, säger mannen i den vita rocken
jag är Gud och förlöser liv och död
Om du är Gud kunde du väl sett till så min kärlek levde? säger jag
Det åligger inte mig. Jag rår inte över kärleken, den kommer om den vill
Jag gör så gott jag kan
som sagt, jag beklagar sorgen, säger Gud
och lämnar tomrummet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar