Mindawfullnes

uppkopplad

Mjuksmälta

Isoleringscellen krymper för varje dag
tankevärksamheten viker sig under trycket
till slut faller även väggarna, golvet, taket
endast det oföränderliga kvar
mänsklighetens kärna
mänsklighet

Oktoberdjup

Jag har rivit itu påslakanet med röda rosor vi sov under
och hängt upp framför fönstren
Ljuset tätnar
och era rop känns allt mer avlägsna
jag har slutat drömma om övergrepp
jag plockar päron i trädgårdar till ensamma sommarhus
och stänger av musiken för tystnaden överröstar allt
båtarna ger sig ut på kanten till kvällen
och drar upp svarta skatter ur havet
på horisonten går de stora skeppen
och binder samman min hamn med alla länder