Kandinskynätterna

Det är natt i hela trakten
Jag går till sängs längtande
efter att det ska bli Kandinskymålning över allt
som är jag
På dagarna håller jag allt utom mig
där är du och här är jag
Svart är svart och vitt är vitt
däremellan en linje
detta är mina skor och i dem mina fötter
rör jag dem fram och tillbaka går jag framåt
jorden ligger under
himlen ovanför
om natten släcker jag ögonen
och alla gränser och avstånd försvinner
och vi är ett
en själ, en form
i oändliga variationer
när jag vaknar har jag glömt
allt jag vet
om utslocknandet i Alltet
jag går åter upp
i intet