Stillheten

Trygg som en tändkulemotor slår ångesten sina slag i bröstet
Att vara sitt eget Chomolungma och sin egen Tenzing Norgay på samma gång
och föra storheten och viljan samman
Och ta sig upp
ovanför trädgränsen, där det är försent att hänga sig
vid baslägret har du för sista gången sådana du kan kalla vänner
sedan bara dig själv
din flagga, din topp
din nedfärd, som är den farligaste vandringen
ser du någon falla måste du gå förbi
om du inte också vill bli kvar på berget
När du kommer tillbaka ner till baslägret
har tändkulemotorn stillnat
du är aldrig mer trygg
du är aldrig mer rädd