Vi glömde kompassen i Händernas grotta någonstans i Patagonien
dit vi klättrat utan guide och utan mat på stigar kantade av djurkadaver
jag ömkade de döda hästar, innan du sa, de dog fria
Döden är inte farlig, att vara inlåst är det enda man ska vara rädd för
Då teg jag och gick vidare uppåt
till grottan där händerna var målade i ockra på väggarna
och din hand var större än dem alla
vi delade på en juice och klättrade ner igen
Jag har aldrig varit så hungrig
som jag var den dagen med dig på slätterna och bergen utan slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar