Som en strandad val ligger hon på land och undrar vart havet tog vägen
den inre kompassen slogs ur funktion
av glasen och medicinerna och dimman
vi ropade i mistlurarna
men hon hörde oss inte
Landet var för henne hav och havet var hennes land
nu finns inget mer hopp än att tiden ska utplåna
spåren av den kropp som förliste och resterna ska sköljas
hem igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar