Per Erik säger

Jag får ibland tips och insiktsfulla råd från vänliga medmänniskor i och utanför min närhet.

"Du borde testa kognitiv terapi"
"Du vet väl att man kan bli förälskad i sin depression"
"Du vet väl att dina TANKAR påverkar dina KÄNSLOR"

Tell me nothing more som jag redan vet, tack för allt, tack ändå för er logiska psykos.

Som om jag bara TACKADE och tog emot?
Som om jag inte försökt, som om jag inte FÖRSÖKER, att pussla ihop mig själv varje dag?
Som om jag inte spenderar varje VAKEN SEKUND på att göra nästa vakna sekund uthärdlig.

JAG VÄLJER GLÄDJE VARJE DAG

Jag väljer ögonblick. Jag vet att det är den blinda fläcken i hjärtat som ser och jag använder mig av den, varje dag, varje vaken sekund.
När det varken finns tid, sammanhang eller ordning så finns ändå ögonblicket kvar.
Ett ögonblick är en plats,
en plats man med tiden omsluts av.

Tack för era tips och insikter, men jag vet att livet är enkelt.
Tänk, föreställ er ifall mina kära tipsare visste att jag visste det här, att mina känslor inte beror på någon jävla idioti eller okunskap.
Kanske består deras glädje av just det?