Jag anade länge att det är mitt sinne som skapar allt jag ser
först när filmen blev tillräckligt vidrig
att jag inte kunde uthärda en enda sekvens till
av hat, otrohet, våld, snaskigheter och ensamhet
slutade jag projicera ut dramer på den vita duken
filmen tog slut
och eftertexten började rulla
jag reste mig ur fotöljen
och gick ut ur den mörka biosalongen
ut i ljuset
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar