Med huvudet i asfalten och själen i vildmarken
kraschlandar jag inför församlingen
och ingen tycker synd om mig
för den här församlingen tror inte på synd
Lev gärna i din skokartong men kom inte och klaga sen när du äter skor, säger el Comandante
och virar en handduk om mitt huvud
jag raglar hem till mina ödemarker
fulla med skor men utan vägar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar